prickigaugglan

Vi måste prata.

 

Jag hoppas att du verkligen vet hur mycket du betyder för mig.Du är en utav mina bästa vänner som jag känt längst. Även om vi inte alltid varit lika tighta som vi är idag så har du nästan hela vägen räknats som en utav mina bästa.

 

Jag vill börja med att säga förlåt.

Förlåt för det jag snart kommer att berätta. Men också förlåt för att jag ibland blir onödigt arg på dig och kanske beter mig illa. Du är verkligen hur rolig och underbar som helst och jag hoppas jag får behålla dig som vän hela mitt liv.

 

Anledningen till att jag inte berättat det här för dig förr är (det här kanske låter klyschigt men det är sant) för att jag viljat skydda dig. Jag har nog känt att du alltid skulle mått så himla mycket bättre utan att veta och att detskulle ta för mycket på dig om du fick veta sanningen.

 

En del av sanningen är att jag inte berättat några av mina väldigt många  problem och saker som tynger ner mig för att jag vet inte hur du skulle ta det. Och framför allt (nu menar jag inget illa) jag vet inte om jag skulle få prata till punkt och att du skulle förstå. 

 

Nu kommer det. Det jag vill säga är att jag mår inte så bra. Jag tror faktiskt att jag har ganska stora problem.

 

Varje gång jag ser mig själv i spegeln nuför tiden är det enda jag ser en ful, äckligt, vit och tjock tjej. Och det är helt sant jag tycker verkligen det här om mig själv. Varje gång jag går förbi en spegel, skyltfönster, när jag ser mig själv på bild eller vad som helst där jag kan se mig själv är det enda jag tänker: Fyfan vad tjock jag är. Varför är jag så ful?

 

Men det är egentligen inte vad jag vill säga. Det finns nog inget bra sätt egentligen att säga det här så jag tänker bara säga det rätt ut.

När jag mår dåligt, blir stressad eller bara ändå så stoppar jag fingrarna i halsen och får ur mig all skit.

Ibland händer det varje dag, ibland flera gånger per dag och ibland slutar jag och det går ett tag innan jag hamnar i skiten igen.

 

Som min bästa vän tycker jag att du har rätt att veta det här eftersom det har pågått i nästan två år nu. Du borde också få veta att jag försökt sluta så många gånger att jag tappat räkningen. Bara det att jag varje gång misslyckats.

 

Anledningen till att jag berättar det här för dig nu är att jag vill inte tappa räkningen mer.Jag vill sluta. En gång för alla. Men jag behöver hjälp. Jag har bett om hjälp förut men jag tror att du själv kan lista ut hur det gick..

 

Förlåt för att jag droppat den här bomben. Hoppas du kan förlåta mig.

Jag älskar dig även om jag beter mig som skit ibland och hållt undan det här för dig.