prickigaugglan

Dag 3 på int.veckan:

 

Eftersom jag fortfarande inte lärt mig att gå och lägga mig i tid så ska jag försöka fatta mig kort, trots att det har hänt mcyket saker idag som jag egentligen skulle vilja skriva av mig om.

 

God frukost hemma, samling vid nio med de andra fika halv tio och sedan körde vi igång en lektion med matstruktur. Jag har ju gjort nästan exakt den lektionen förut men det kändes som om jag tog till mig mycket mer idag. Jag är också mer angelägen nu att lära mig och verkligen försöka, så det är väl därför kan jag tänka mig..

Innan lunch hann vi också med ett pass där vi fick lära oss lite grann vad som händer i kroppen när man har en ätstörning. Dock tycker jag att den lektionen var rätt långdragen och lite smått ointressant eftersom den mest handlade om människor som svält sig under en längre tid. 

 

Till lunch fick vi köttbullar, potatismos, sås och olika grönsaker. Gott tyckte jag men när jag ätit upp fick jag faktiskt lite problem idag. Jag kände mig först bara tjock och ville inte äta mer. Men utan ett knyst (jag satt faktiskt helt tyst och bara stirrade så  jag tror även de andra märkte att jag hade det lite jobbigt) åt jag upp allting. Men när vi sen skulle ha avslappning blev det värre. Under hela avslappningen rann det tårar ner för mina kinder och allt snurrade runt i en väldans fart i huvudet på mig. Det jag tänkte mest på var att hur jag ska kunna "tvinga" mig själv till att äta så här mycket och ofta i fortsättningen. Jag kom fram till att det skulle vara omöjligt och att jag bara är tjock och misslyckad och att allt var skit helt enkelt.

 

Efter avslappningen var det dags för psykodrama. För att sammanfatta lektionen så var alla skeptiska, ingen förstod ens vad ledaren sa eller menade och det blev bara konstigt. Någonstans i mitten så rusade den tystlåtne tjejen ut ur rummet också.

Alltså jag förstår inte grejen med henne. Vistt hon kan ha det jobbigt och kanske inte vill prata om sina problem eller sin sjukdom. Men vad gör hon då på en intensiv vecka? För den handlar ju inte bara om en själv utan allt man gör påverkar de andra också. Så när hon bara sitter och stirrar ut i tomma intet, skakar hysteriskt med sitt ben och kan knappt svara på ja eller nej frågor, då blir jag irriterad. Det vore annat för mig om hon försökte eller ville men inte ens det. Hon försöker inte ens! Men ändå ska vi andra sitta där och liksom öppna oss och sen har vi ingen aning om henne på någotvis.

Jag tycker det känns jättefrustrerande.

 

Annars idag har jag varit i stallet och för att jag skulle hinna äta mat på rätt tid skulle jag köpa portionsmat (som man bara värmer i mikron) men jag fick JÄTTESVÅRT att bestämma mig. Så det hela slutade med att jag valde inte, köpte lite naturgodis och åkte till nästa affär. Jag vet, naturgodis, inte bra. Eller asså det blev inte så bra för det blev mer än jag tänkte mig från början och dessutom åt jag en del innan jag ätit maten - inte bra!!!

Men som sagt jag måste tänka att det är ingen fara, den här veckan är på prov.

 

Ändå när jag kom hem blev jag upprörd igen. Så jag började städa badrummet. Det slutatde med att jag renast alla skåp, torkat ur dem, torkat fläckar på kaklet - riktig storstädning med andra ord. sedan tog jag tag i mitt bombnedslag till rum. Så nu äntligen, trött på alla sätt och vis ska jag sova i några timmar. (Det blev inte så många idag heller bara för att jag varken kan lägga mig i tid eller fatta mig kort.....)